Miljön

Utsläppen ökade – inga förändringar i de lokala konsekvenserna

Helsingfors Energis produktion, utsläpp och specifika utsläpp ökade 2003 jämfört med föregående år. Bakgrunden var den ökade efterfrågan på el till följd av den svaga vattentillgången i Norden och Helsingfors Energis ökade betydelse som elproducent på riksplanet. Bränsleförbrukningen var 20 % större än året innan och stenkolets relativa andel i förhållande till naturgas ökade något. Störningar vid Hanaholmens avsvavlingsanläggning ökade också utsläppen. Hanaholmens utsläpp av svaveldioxid överskred dock inte myndigheternas gränser.

Helsingfors Energis koldioxidutsläpp ökade från 2002 med ca 22 % till 4,8 miljoner ton. De specifika utsläppen steg med 10 % till 33 g CO2/kWh. Det internationella jämförelseåret 1990 var Helsingfors Energis koldioxidutsläpp 3,4 miljoner ton och de specifika utsläppen 400 g CO2/kWh.

Förklaringen till att koldioxidutsläppen ökat volymmässigt medan trenden för de specifika utsläppen är nedåtgående är att energiproduktionen väsentligt byggts ut sedan 1990 och i dag producerar renare kilowattimmar än tidigare. Utsläppen var lägst år 2000, då vattentillgången i Norden var exceptionellt god. Därefter har utsläppen ökat, eftersom hela produktionen och även kondenskraftproduktionen ökat och användningen av stenkol likaså.

Utsläppen av försurande svaveldioxider och kväveoxider ökade även år 2003 volymmässigt och relativt sett per energienhet jämfört med år 2002. Dessa specifika utsläpp utgjorde dock bara en bråkdel av 1990 års nivå.

Som helhet var utsläppssituationen för Helsingfors Energis kraftverk och värmecentraler i stort sett densamma som tidigare år. Konsekvenserna för den lokala luftkvaliteten blir i allmänhet inte betydande ens i störningssituationer.

Miljöbokslut 2003

Den ökade förbrukningen av fossila bränslen märktes år 2003 också i Helsingfors Energis miljökostnader, som steg med 10 % eller över 3 miljoner euro från föregående år. Årskostnaderna för miljövården var sammanlagt 38,8 miljoner euro, varav bränsleskatternas andel var 30,4 miljoner euro. För avfallshantering och nyttiggörande av förbränningsprodukter användes 1,4 miljoner euro, vilket var 500 000 euro mer än år 2002. Miljökostnaderna utgjorde under granskningsåret 9,7 % av Helsingfors Energis totala kostnader.

Investeringarna i miljövård var exceptionellt stora, hela 6,3 miljoner euro. Den största enskilda investeringen var de underjordiska koltransportörerna i stenkolsgrottan på Sundholmen, 4,7 miljoner euro. Flyttningen av kolhanteringen under jord eliminerar damm- och bullerolägenheterna på markytan och bl.a. trafiken med koltraktorer. En annan viktig investering var landskapsstolparna som bär upp kraftledningen Sundholmen-Mejlans, 1,1 miljoner euro.

Miljöinkomster inflöt huvudsakligen från försäljning av aska och skrot, 155 000 euro. Försäljningen av gröna certifikat för energiproduktionen höjde omsättningen med 12 000 euro. Helsingfors Energis miljöpennikunder satte in 33 370 euro på miljöpennikontot. Miljökostnaderna uppgick till sammanlagt 210 000 euro år 2003.